Mitt språk också
- Det känns som att det är på liv och död när jag sjunger visor från Tornedalen. Jag hittar min röst och min själ. Och genom att sjunga de här visorna känner jag att jag hör ihop med människorna här. När jag sjunger känner jag också att även jag är tvåspråkig, att meänkieli är mitt språk också.
- Intresset för språket har alltid funnits hos mig, även om vi inte talade det hemma. Men mina föräldrar pratade det sinsemellan så jag har alltid haft det omkring mig och jag förstår det mesta som sägs. Mamma har berättat att jag redan när jag var liten sa att jag ville lära mig språket för att kunna tala med farmor, som kom från Finland. När jag gick på högstadiet läste jag också finska ett tag och i framtiden skulle jag nog vilja läsa mer. Jag kan känna mig frustrerad över att inte kunna prata. Men genom att sjunga visorna kan jag erövra språket! Det är skönt att ha en stark identitet, det skapar trygghet och jag känner verkligen hur arbetet med kulturen stärker mig i min egen identitet.
Kulturarbetare på heltid
- Jag har sjungit så länge jag kan minnas. Jag kommer ihåg att jag brukade stå framför spegeln och mima när jag var liten. Men jag hade faktiskt aldrig trott att jag skulle kunna leva på det här. Jag känner en stor glädje i att sjunga och strävar efter att hitta min egen stil. Man måste låta det ta tid att hitta det egna uttrycket. Jord är grunden i mitt arbete men jag jobbar också gärna med andra om det känns rätt. Tillsammans med dansaren Jenny Abdelkader har vi t ex satt upp föreställningen Om det står en ängel i din trädgård som bl a handlar om konsekvenserna av 3G-utbyggnaden och jag är också med i nordkalottensemblen Tre folk i norr. Där medverkar musiker från Sverige, Norge och Finland.
- Det är viktigt att man vågar ta beslutet att vara kulturarbetare på heltid, att man tror på att det går att leva på det. Att det finns andra kulturarbetare här betyder också mycket. Även om man inte möts så ofta så gör blotta vetskapen om att de andra finns att man känner att man är med i ett sammanhang.
Ny skiva
För tre år sedan kom Jords första skiva ut, Väylän virrassa ( I älvens ström) och till hösten är det dags igen. I oktober kommer Mailmale (Ut i världen)
- Jag var så glad att vi lyckades göra en skiva och att nu ha lyckats göra en till känns fantastiskt. Precis som på den förra skivan så blir det en blandning av både gammalt och nyskrivet material, men den här gången är det ännu mer sång med. Det känns väldigt bra just för att sången är så typisk för de här trakterna.
Vill man vara ute och spela så måste man ha något nytt att komma med, så det var dags för det här nu. Det känns också bra att tornedalska folkvisor spelas in, att våra sånger finns samlade på skiva. Jag vill också sätta ett spår i tiden med vad jag gör och det kan jag göra med skivorna.
När skivan är klar ska Jord åka på turné, både i södra Sverige och i Norrbotten; Haparanda, Gällivare, Gävle, Sundsvall och Stockholm är några av de platser de kommer att besöka.
- Jag tycker mycket om att turnera. Då mår jag som bäst, när jag får fokusera på att stå på scenen och möta publiken. Så jag ser verkligen framemot att få åka iväg igen. Men innan dess ska vi vara på Norrbottens museum i fyra dagar, där ska vi bl a framföra sånger från den nya skivan och så ska måltidsvisionären Björn Ylipää från Pajala medverka. Han ska tolka vår musik med hjälp av mat! Det kommer att bli spännande!
Vill du veta mer om Jord, gå in på www.fmg-jord.com
|
