Om finskbeslektede folk, språk og kulturer i Norge,Sverige og Russland.
Se hvor språkene snakkes!
Finsk i Norge, Sverige og Russland • Kvensk i Norge
Meänkieli ~ tornedalsfinsk i Sverige
Karelsk og vepsisk i Russland
Les hvor språkene snakkes.
 
Lytt til innledningen suomeksi norsk
Hjertespråket -  Språkprofessor - TolkeproblemTornedalens historia · Språk och identitet · Språkens framtid · Ungdomar och meänkieli · Litteratur

Hjertespråket

Riksspelemann og tornedaling Daniel Wikslund har tanken full av längtan, både bensintanken på bilen og tankene i hodet. Med tanken full av längtan er tittelen på en av hans bøker. Under Paaskiviikko i 2015 holdt Wikslund og tre medmusikanter en fartstfylt konsert i Nordreisa. Hør deres Saunapolska!

Da Halti kultursenter i Nordreisa ble offisielt åpnet 24.10.2015 var han der igjen. Han tok seg tid til et lite intervju med finsk.no

Meänkieli og finsk
- Daniel, du snakker om byfinsk. Hva er det? 
- Det er et uttrykk vi bruker for meänkieli.
- Hvordan er din språklige bakgrunn? 
- Finsk er det språket jeg har vokst opp med – i familiesituasjoner. Finsk har alltid blitt pratet. Jeg sier finsk, for jeg tror på menneskers likheter mer enn ulikheter bruker jeg å spøke med, men visst er det fint av vi har egen dialekt, og den skal vi naturligvis løfte fram. 

Min generasjon har pratet svensk, men de eldre pratet alltid finsk. De har ofte anstrengt seg for å ikke rette seg til oss direkte med det finske språket, for det har jo blitt betraktet som noe unødvendig. 

Min mormor lever fremdeles, hun er 95 år, vi hadde nylig kalas for henne. Hun forteller gjerne om sin mamma – altså min oldemor - som var datter til en rallar. De kom fra et annet sted, sørfra. Oldemor fødte 14 barn og måtte greie seg uten elektrisitet og vann når det var minus 40 grader. Det må ha vært en utfordring. 

Fint å ikke kunne finsk!
Mormor fortalte ofte hvordan hennes mor måtte lære seg finsk i Tornedalen. Alle andre der pratet jo finsk. Mormor framstilte det som positivt at oldemor som ung ikke kunne finsk. Ukunnskap om finsk, det var liksom noe positivt. Er det ikke merkelig at en ukunnskap kan premieres? Det er vel bedre å løfte fram noe man faktisk kan. Men det sier en del om klasse, verdien av hvor man kommer fra. 

Finske kodeord for det viktigste
Språket hører sammen med aktiviteter og tradisjoner. Så fort man gjør noe som virkelig ligger en nær, for eksempel å bade badstu eller fiske, sette ut garn – da prates bare finsk. Jeg ble som ung ekspert på for eksempel å legge ut garn på finsk. Kodeordene var finske, dem måtte vi ganske enkelt lære. 
Uttrykket Lissää löylyä! (Mer damp på stenene!) er vel det første man får lære seg i Tornedalen om man kommer utenfra.

Fra Vitsaniemi til Wikslund  
Min morfar var født i 1921. Da han kom hjem fra militæret, hadde han plutselig et nytt etternavn. Noen av søsknene hadde søkt om frivillig å få bytte navn fra Vitsaniemi til Wikslund for å få en bedre posisjon i samfunnet. Morfar hadde ikke noe mot det navnebyttet. 
- Har du tenkt på å ta Vitsaniemi-navnet tilbake? 
- Mange ganger. En av mine nærmeste spillemenn heter nå Fredrik Hangasjärvi. Inntil nylig het han Isaksson, men han byttet til familiens gamle slektsnavn. Nå er jeg riksspillemann og har skapt meg et navn som Daniel Wikslund. Om jeg for 10-15 år siden hadde vært i den posisjonen jeg er i nå, da hadde jeg utvilsomt byttet til Vitsaniemi. 

Barn – språk – lek 
Det språket barna på gata leker seg imellom, blir deres første språk og antakelig også det språket deres barn kommer til å leke på.  Det er bra at man interesserer seg for minoritetsspråk som meänkieli og samisk.  Jeg har vanskelig for å se hvordan språket skal forynges på en naturlig måte. Vi må ganske enkelt finne finske partnere og få liv i språket igjen. Det skal jeg tenke seriøst på! 

 

Språkprofessor

Tornedalingene gjør mye for å få fram ny informasjon om sin historie. De forsker ivrig på språket sitt, meänkieli. De er også flinke til å gjøre narr av seg selv. På Paaskiviikko i Kåfjord–Kaivuono og på Skjervøy–Kierua 05. og 06.06.2012 fikk vi oppleve den fartsfylte gruppa Jannes FrickeBoda. De hadde med seg en berømt språkprofessor fra Pajala. Han har forsket på meänkieli i årtier og delte generøst sin kunnskap med publikum.

Professoren må svare på om meänkieli kommer til å overleve. Bruker ungdommen språket? Hva er meän lento, meän tukka, meän kauppa?

 

 Her tenker han høyt om hvordan meänkieli har forandret seg siden 1950-tallet. Slutten er overraskende!

Tolkeproblem

 Uff, det er vrient å være avhengig av tolk.


Denna sida innehåller information, material och uppgifter om minoritetspråksituation och meänkieli i svenska Tornedalen.

Denna sida är i första hand för lärare och ungdomar i Nordkalotten.

Tekst: Laura Arola

(Teksten i denne artikkelen er på svensk og finsk)


TORNEDALENS HISTORIA  
Samerna representerar den äldsta bosättningen i Tornedalen. Efter finnarnas ankomst blandades samerna delvis med finnarna och delvis vek de undan. Man vet inte exakt när de första svenskarna anlände till regionen, men på 1400-talet var den svenska bosättningen redan vida spridd.

Tornedalen tillhörde Sverige-Finland ända till året 1809. Då erövrade Ryssland det östra landskapet, dvs. det nuvarande Finland, från Sverige i efterdyningarna av det napoleonska kriget. Freden i Fredrikshamn betydde en kompromiss för tsar Aleksander I: ryssarna ville ha gränsen vid Kalix älv och svenskarna vid Kemi älv, så gränsen drogs halvvägs vid Torne älv. Den nya gränsen drogs alltså i mitten av Tornedalens enhetliga kulturområde. Växelverkan över gränsen var dock livlig: det som förenade tornedalingarna var språket, släktingar, gränsbröllop, laestadianism och handel. Ändå tog de finskspråkiga tornedalingarnas öde betydligt olika former på var sin sida av gränsen. På den finska sidan blev de en del av den finskspråkiga majoriteten. På den svenska sidan blev tornedalingarna en marginaliserad nationell minoritet.

Trots att de svenska tornedalingarna var lojala mot kronan, började man betrakta denna grupp som talade ett främmande språk som en säkerhetsrisk.
Böcker som berättar om livet förr i Tornedalen.
Den gamla finskspråkiga kulturen började genomgå djupa förändringar i Sverige i takt med moderniseringsprocessen på 1800- och 1900-talet. Industrialisering, urbanisering, skolnätverkets utbredning, utveckling av massmedierna och förbättrade kommunikationsförbindelser förändrade livets grundläggande element. Samhället demokratiserades också. Även om demokratiseringen å ena sidan förbättrade människornas inflytande, ökade den samtidigt behovet av tätare integration av landets olika delar och assimilation av minoriteter. Speciellt den svenska nationalismen påverkade assimilationsprocessen.

Försvenskningen av Tornedalen började kraftigt i slutet av 1800-talet. Det viktigaste medlet var skolpolitiken. Även arbetsstugorna var viktiga för försvenskningen: i dessa studenthem avsedda för fattiga barn var endast svenska tillåten. För tornedalingarna betydde modernisering och försvenskning bättre utbildning och ökade möjligheter att verka i samhället på bekostnad av tornedalingarnas egen kultur och eget språk.

Efter andra världskriget blev attityderna mot minoriteter välvilligare i hela världen, vilket märktes även i Tornedalen. År 1955 blev finska ett frivilligt ämne på gymnasier, och år 1957 togs beslutet att man inte fick förbjuda eleverna att tala finska i skolan. Den officiella försvenskningspolitiken avskaffades.

Det är svårt att definiera meänkielis nuvarande situationen på ett tillförlitligt sätt. Uppskattningarna på antalet talare av meänkieli varierar beroende på hur man definierar språkkunskap. Antalet talare varierar mellan 25 000 och 70 000. De senaste uppgifterna är från 1930, då nästan 70 % av invånarna i Tornedalen var finskspråkiga. År 1967 uppskattade Norrbottens länsstyrelse antalet finskkunniga till en fjärdedel av invånarna.

På 1970-talet blev det möjligt att studera finska som hemspråk i skolan. Detta visade sig vara övermäktigt för många elever eftersom det finska skriftspråket var främmande för dem och betydligt fjärran från språket som talades hemma. Således började man undervisa i den lokala språkvarianten, meänkieli. Idén om meänkieli som ett eget språk tillkom på 1980-talet. För tornedalingarna var 1980-talet en tid för självkännedom. År 1981 grundades Svenska Tornedalingars Riksförbund - Tornionjokilaaksolaiset (STR-T) till att driva minoritetens intresse och inom kort också till att få meänkieli erkänt som ett eget språk. Det började även uppkomma litteratur och kultur på meänkieli. År 1988 översatte Bengt Pohjanen Markusevangeliet till meänkieli. En ordbok på meänkieli utkom 1992 och Krammatiikki (grammatik) 1996. Meänkieli blev ett av Sveriges fem officiella minoritetsspråk 1.4.2000.


SPRÅK OCH IDENTITET Forskare har länge varit betänksamma beträffande relationen mellan språk och identitet. Man har inte fått säkra svar på frågan och kanske får man dem aldrig. Ändå är språket och identiteten på många sätt anknutna till varandra.

  • Med hjälp av språket berättar vi om våra tankar och kommunicerar med andra människor.
  • Med hjälp av språket förvandlas vi från ett spädbarn till ett barn och från ett barn till en vuxen.
  • Med hjälp av språket hör, skriver, läser och berättar vi historier om vårt folks och vår regions historia och också om vår egen historia.

Före moderniseringen levde tornedalingarna och de andra minoriteterna på Nordkalotten huvudsakligen av naturnäringar som jordbruk och renskötsel. Det egna språket var starkt anknutet till yrke, egen kultur och eget liv. Etnisk identitet var en självklarhet och det ansågs inte som ett problem att gränsområdena var mångkulturella. Nationalismen och moderniseringen förändrade livet för minoriteterna på Nordkalotten. Skolverket och studenthemmen spred befolkningsmajoritetens språk och kultur. Massmedierna, förbättrade trafikförbindelser och organisering av förvaltningen förde resten av världen och befolkningsmajoriteten närmare norden. Yrken ändrade karaktär och i de nya yrkena använde man majoritetsspråket.

Efter andra världskriget började en stark återuppbyggnad av Nordkalotten. Riket hade enspråkighet som ideal och följaktligen fick minoritetsbarn lida.

Man ville bli av med minoritetsidentiteten, för den identifierades med det gamla livet, fattigdom och klassamhälle. Föräldrarna talade majoritetsspråket med sina barn. Detta orsakade en omfattande språkbytesprocess (A > Ab > AB > aB > B). Tvåspråkighet gynnades inte heller, för man var rädd att barnen skulle bli halvspråkiga och inte kunna något språk ordentligt. Man fick bl.a. inte tala ett minoritetsspråk i skolan - inte ens på rasterna. Ofta var barnen helt enspråkiga när de skickades till skolan, dvs. de kunde inte språket som användes i skolan.

En etnisk väckelse började i Tornedalen på 1970-talet. Under de senaste decennierna har flera nya skriftspråk uppkommit på Nordkalotten. Det yttersta syftet med att skapa ett skriftspråk är att revitalisera och modernisera kulturen. Nuförtiden är språk och identitet val på Nordkalotten, men i praktiken gynnar samhället ändå ofta majoritetsspråket.

FRAGOR
  • Tänk på din egen identitet. Hur anknyts ditt/dina modersmål till den?
  • Tänk på hur det skulle kännas om man inte fick använda sitt eget språk, till exempel i skolan. Vad för slags svårigheter skulle uppstå för skolgången om ni hanmade i en kinesiskspråkig skola?
  • Tycker du att det är viktigt att ett barn som har adopterats t. ex. från Afrika också skall lära sig sitt eget folks språk? Varför / varför inte?
  • Kan man tillhöra ett folk (finskt, norskt) utan att kunna dess språk? Vad för slags problem kan det finnas?
  • Hur gynnar samhället majoritetsspråket? Var kan man se det? Varför har alla språk inte samma rättigheter?
UPPGIFT
Läs följande låt av den tornedalska gruppen Jord. Vad tror du att låten berättar om?

Ännu lever språket hos oss
ännu hörs våra röster
längs med älven färdas sången
vågorna bär ännu orden
ännu slår ju vårat hjärta
rösterna är ännu många

många som kan höra sången
många som berus av orden
ännu kan man kärlek finna
levande är ännu famnen
ännu ska nya människor komma
sjunga nya sånger ännu

SPRÅKENS FRAMTID

VAD KOMMER ATT HÄNDA MED MINORITETSSPRÅKET?

Det finns bara ca 200 stater men ca 6 000 språk i världen. Man började forska i minoritetsspråkens status efter andra världskriget. I början förutsades att minoritetsspråk och ursprungliga folks språk skulle försvinna och dö ut eftersom de inte ansågs ha ekonomisk eller politisk makt.
Språkbytesprocessen från meänkieli till svenska kan illustreras på följande sätt. Enspråkighet i minoritetsspråket (meänkieli = M) förvandlas genom tvåspråkighet till enspråkighet i majoritetsspråket (svenska = S):
M > Ms > MS > mS > S
Efter en global etnisk väckelse började talare av minoritetsspråk själva - med hjälp av forskare - resa sig till försvar av sitt eget språk. Man har börjat revitalisera minoritetsspråk både i teori och i praktik. Man försöker att vända om pilarna i språkbytesschemat. I Tornedalen år 1981 grundade talare av meänkieli Svenska Tornedalingars Riksförbund (STR-T) till att driva minoritetens intresse och till att få meänkieli vidkänt som sitt eget språk. Meänkielis revitalisering har givit resultat: det har börjat komma ut litteratur och kultur på meänkieli.

I takt med den etniska väckelsen har meänkielis status blivit bättre. Dock används meänkieli eller finska mest som hemspråk och svenska i det offentliga livet.

UPPGIFTER
  1. Hur byts ett minoritetsspråk till majoritetsspråket? Kan du förklara följande schema, där I = iriska och E = engelska: I > Ie > IE > iE > E?
  2. Vad betyder revitalisering? Hur har den påverkat meänkieli?
NÅGOT ATT BEGRUNDA

Läs följande kommentarer från ungdomar om meänkielis framtid:

H: Så att du är skeptisk till om meänkieli ska fortleva
N6: Ja, därför att det inte finns så många ungdomar som prata det. De som kan är alltså medelålders... medelålders.

N4: Jag tror att finskan kommer alltid att fortleva, men när det gäller meänkieli tror jag att det kan fortleva bara om folk vill det självt.

H: Ja..Och så, du tror att meänkieli eller finska ska fortleva i tornedalen?
M3: Jo..den..
H: Vem som ska prata den?
M3: Vi som börjar lära sej.

  • Vad kan man utläsa av de tre ungdomars tankar om meänkielis framtid på grund av deras kommentarer?
  • Vad tror du själv om meänkielis framtid?
  • Hur skulle man enligt din åsikt kunna öka ungdomars bruk av minoritetsspråk?
  • Hur kunde man förbättra situationen för minoritetsspråk i världen?
BRUK AV SPRÅKET I FRAMTIDEN
Största delen av ungdomarna hoppades/trodde att de skulle använda meänkieli mer i framtiden. De unga skulle prata meänkieli/finska med sina barn om de bodde i Tornedalen. Här framkommer en motsägelse: de unga förhåller sig för det mesta positivt till minoritetsspråket och de hoppas att det kommer att fortleva, men de använder inte språket själva - åtminstone inte än. Är det då möjligt att ungdomarna använder mera meänkieli i framtiden såsom de tänker göra enligt utfrågningen?
H: Och du tänker prata det med dina barn?
N4: Ja. Många föräldrar använder finska som ett hemligt språk. Men ja, jag tänker prata det.

H: Och du vill att de ska lära sig språket i skolan?
N4: Ja, åtminstone.


Både minoriteter och samhället har ansvar för språkets fortlevnad. Det räcker inte att barnen lär sig sitt etniska minoritetsspråk endast i skolorna på samma sätt som ett främmande språk. Om ett minoritetsspråk skall fortleva måste man använda det dagligen, inte bara på lektioner utan särskilt med kompisarna och hemma.

SAMMANFATTNING

Ungdomarna vill tro på att meänkieli kommer att fortleva i regionen och de tänker använda språket mera. Det som väcker misstro är den höga genomsnittsåldern hos talare av meänkieli.


UNGDOMAR OCH MEÄNKIELI
Materialet består av intervjuer av 16-19-åriga gymnasister i Pajala. I intervjuerna begrundar de sitt förhållande till meänkieli/finska.
HUR OCH VAR ANVÄNDER UNGDOMAR MEÄNKIELI?
FRÅN ETT SPRAK TILL ETT ANNAT
VAD TÄNKER UNGDOMARNA OM MEÄNKIELI?
SPRÅK ELLER DIALEKT?
SAMMANFATTNING
HUR OCH VAR ANVÄNDER UNGDOMAR MEÄNKIELI?
Alla de ungdomar i Pajala som intervjuades har svenska som sitt första och starkaste språk. Någras föräldrar hade dessutom talat meänkieli eller finska med dem.
Tornedalska ungdomars kunskaper i meänkieli/finska har hållit på att försvagas. Ungdomarna har svenska som modersmål och finska som ett passivt språk. Detta betyder att många av ungdomarna förstår finska/meänkieli men få talar det och ännu färre kan läsa det. Endast ett fåtal ungdomar i Pajala kom från hem där man hade talat finska eller meänkieli med barnen. Det har varit viktigt för föräldrarna att barn som bor i den svenska Tornedalen skall lära sig svenska först och sedan kan man börja tala meänkieli eller finska med barnen.

Detta har igen ofta kunnat leda till det att det har blivit svårt att byta tillbaka till det egna språket: det är inte lätt i vanlig kommunikation att börja använda ett språk som man ibland har använt bara lite.

N3: Finska med mamma.
H: Bara finska?
N3: Ja, och nu har det varit svenska också. Men tidigare var det helt finska.
H: Och nu mera svenska?
N3: Ja.
H: Varför skulle det vara så? Kan du förklara det?
N3: Lättja. När man pratar svenska i skolan och svenska med kompisarna blir det sedan svenska hemma också.

De unga måste anstränga sig till att tala finska eller meänkieli. Många av de unga i Tornedalen använder dock finska eller meänkieli med sina far- eller morföräldrar. Bruk av språket kan även öka i takt med intresse.

N5: Jag använder mer meänkieli nu med föräldrar också. Jag har börjat tänka att det är mer viktigt.

De unga säger att de också använder meänkieli när de skämtar och svär. Minoritetsspråket fortlever som ett känslospråk även om språket annars skulle ombytas. Man kan ytterligare påstå att svärord i finskan eller meänkieli är bättre än i svenskan!

H: Och du använder finska svordomar. Varför?
M5: Jo, det känns bättre när man blir riktigt sur.

Med sina vänner använder ungdomarna i Pajala nästan alltid svenska. Detta gäller även när också kompisarna kan meänkieli.

H: Så du använder finska... meänkieli inte ens med dem som kan det?
N7: Nej.
H: Vet du vad det beror på?
N7: Jag bor ju i Sverige. Om man kan tala svenska så kommer den automatiskt. Jag tänker inte på det, jag talar bara.

I vänkretsen kan det ofta framstå press från gruppen till att använda svenska. Det kan hända att man smått föraktar meänkieli och talar hellre svenska. Ungdomarna kan ha en inställning som betonar enspråkighet, dvs. monolingvism: i Sverige pratar man svenska. Meänkieli eller finska kan man däremot prata i Finland med släktingar och vänner. Det är således intressant att begrunda varför de unga är så ovilliga att använda meänkieli sinsemellan.

H: Och så svenska med vännerna? Bara svenska?
N6: Ja. Många förstår ju men vill inte själva prata det. Därför har jag själv inte... det blir bara svenska. Ibland några finska ord, småord. De förstår ju. Men de vill inte prata.
H: Skulle du själv vilja prata ibland..
N6: Ja, ibland skulle jag vilja det. Vi har ju... det finns säkert några där som kan det... några som förstår... det händer ju ibland att man säger någonting på meänkieli.
Skolan kan alltså inte göra allt för ett minoritetsspråk utan språkets framtid beror på talarna själva. Det kan till och med hända att efter man har börjat med minoritetsspråkundervisning i skolan talar föräldrarna det allt mindre med sina barn - man räknar med att nu lär barnet sig språket i skolan istället.
FRÅGOR
Vad tycker du är viktigast för att ett minoritetsspråk skall fortleva?

FRÅN ETT SPRÅK TILL ETT ANNAT

Det att byta språk mitt i satsen eller att använda ord från ett annat språk kallas kodbyte. Kodbyte är allmänt i tornedalingarnas tal: ord lånas tämligen fritt från svenska och man byter kod mitt i satsen.

H: Hmm..mitäsie tässä oot laittanu että jos jatkaa puhumista niin se säilyy täällä tornionlaaksossa? Mitä sie ite uskot?
N7: Se on vaikeata. Ei me olle nyt niin paljon..i våran grupp..suomenkielen. Kyllä mie uskon että se ei ole niin paljon ihmisiä..i framtiden kommer det inte vara så många som pratar det.

Kodbyte bär en negativ prägel bland människor. Man anser att det att blanda språk är lättja, dåligt uppförande och brist på utbildning. Äldre folk kan betrakta sitt språk som det ena rätta och ungdomars språk som förfallet och dåligt eftersom kodbyte tillhör speciellt ungdomars tal. Detta kan leda till det att de unga får en känsla av att det egna minoritetsspråket är dåligt. Ändå är kodbyte helt normalt i Tornedalen och i andra tvåspråkiga regioner!

Språksituationen i Tornedalen är synnerligen rik och invecklad. Många språk verkar i regionen: det finns den svenska som talas i regionen och som påverkats av finskan, standardsvenska, meänkieli, dialekten i den finska Tornedalen, standardfinska och dessutom de samiska språken. Som ett tillskott har man populärkulturens huvudspråk engelska.

FRÅGOR
1.Vad är kodbyte?
2. Märker du kodbyte i ditt eget tal? Mellan vilka språk?

VAD TÄNKER UNGDOMARNA OM MEÄNKIELI?
SPRÅKATTITYDER

Vad tänker andra, svensk- och finskspråkiga, om meänkieli?
De unga kunde inte direkt bedöma vad andra tänker om meänkieli. Huvudsakligen tänkte man att inställningen är negativ. Man tror att de svenskspråkiga tycker att meänkieli är ett meningslöst språk. Ytterligare tänkte man att de svenskspråkiga knappast kan skilja mellan meänkieli och finska.

H: Och så tycker du att folk annastans i sverige ser ned på språket?
N5: Jo, jag tror det är ganska många som gör det.
H: Varför det? Varför tror du att det är så?
N5: Nå.. för att det är sånn främmande..dom är rädd. Dom kanske tycker att vi kan ju flytta till finland om vi ska prata finska.

Finländarnas attityd till meänkieli tycktes också vara negativ: finländare anser att meänkieli är en dålig och ful finsk dialekt. I själva verket är detta inte sant, utan enligt en undersökning är de unga tornedalingar i Finland rätt positivt inställda till meänkieli! Svenskspråkiga tornedalingars attityder tycktes däremot vara negativa eller likgiltiga.

M6: De tycker att det ett suddspråk eller någonting sådant.

Någon hade märkt en förändring i attityderna:

H: Vad för slags attityder tror du att ungdomar har? Skulle de vilja lära sig...
N6: Jag tycker att det finns mer nu, att de vill lära sig. De vill lära sig, jag har sett det. Men det är ju svårt. Det en sådan sak att man måste växa upp med språket.

Inställningen som de unga själva har till meänkieli varierar. Huvudsakligen har alla en positiv inställning till sitt eget språk och tycker att det är viktigt för dem och Tornedalen.

M2: Det är ju en del av tornedalen.
M3: Det är meänkieli som definierar tornedalen.

H: Vilket av dera är då viktigare för dig, meänkieli eller finska?
N6: Meänkieli är viktigare. Det är ju det som är närmast.

SPRÅK ELLER DIALEKT?

Finska och meänkieli är väldigt nära varandra. Lingvistiskt har de traditionellt tolkats som dialekter av samma språk. Språken började gå isär 1809: skriftspråket och det allmänna talspråket påverkade Finlands finska och i Sverige ledde den starka svenska påverkan språket åt sitt håll. Således skiljer meänkieli sig något från finska också i språkligt avseende.
Ungdomarnas åsikter skiljer sig åt när de frågas om meänkieli är ett språk eller en dialekt. En del av de unga tycker att meänkieli är ett eget språk som innehåller sådana ord som inte finns i finska eller svenska.

H: Så tycker du att detta är en dialekt eller ett språk?
N4: Det är en svår fråga att svara på ungefär en minut på. Jag tror att först var de finska. Och så, efter de har bott i ett ställe har de börjat skapa sitt eget språk. Jag tror att det först har varit en dialekt... finnarnas... och så har det blivit sitt eget språk.

H: Och du tycker att meänkieli är sitt eget språk.
N7: Ja. Tornedalen är ju inte i Finland, den är i Sverige. Om det var någon slags dialekt, skulle det vara en svensk dialekt.

Statsgränsen har betydelse för de unga. Meänkieli anses vara ett eget språk också på grund av det att man inte förstår det i Finland. Likaledes förstår de som pratar meänkieli inte alltid finska. En del tycker emellertid att meänkieli är ett blandspråk, dvs. en blandning av svenska och finska. De tycker att det inte finns grammatik för meänkieli och således kan det inte vara ett riktigt språk.
M6: Jag vet inte. Det är ju svenska och finska... lite som ihopsatta.

Undersökningar om ungdomars attityder till meänkieli har visat bland annat följande: Huvudsakligen anser de unga att meänkieli är en dialekt. Speciellt sådana ungdomar som har en finskspråkig förälder anser att meänkieli är en dialekt. Detta torde bero på det att barn som har en finskspråkig förälder identifierar sig starkare med det finska språket. Det finns också anhängare av meänkieli bland de unga. Ens eget språk är viktigt, huruvida det anses vara ett språk eller en dialekt!

SAMMANFATTNING
  • De unga är positivt inställda till meänkieli men trots det använder de språket lite.
  • Det finns en spänning mellan finska och meänkieli: huvudspråket bakom gränsen (finska) både hjälper till att bevara meänkieli och förtar status från språket bland de unga.
  • Förhållandet till meänkieli kan ofta vara väldigt motstridigt: å ena sidan är meänkieli ett närstående språk och man är medveten om dess betydelse för den regionala identiteten, å andra sidan har man i tankarna blandspråksprägeln och frågor om språkets nyttighet.
BEGRUNDA TILLSAMMANS
  • Alla språk har grammatik; alla språk har bara inte en rättstavningslära.
  • Svenskar och norrmän förstår varandra. Ändå anses svenska och norska vara olika språk. Varför?

LITTERATUR
Arola, Laura 2004: Identiteetti, diskurssi ja kielet. Ruotsin tornionlaaksolaisten nuorten suhde suomeen ja meänkieleen. Pro gradu –tutkielma. Suomen kielen, informaatiotutkimuksen ja logopedian laitos. Oulun yliopisto.
Elenius, Lars 2001: Både finsk och svensk. Modernisering, nationalism och språkförändring i Tornedalen 1850-1939. GTC, Luleå.
Hansegård, Nils Erik 1990: Den norbottenfinska språkfrågan. En återblick på halvspråkighetsdebatten. Uppsala Multiethnic Papers 19, Uppsala
Huss, Leena 1999: Reversing Language Shift in the Far North. Linguistic Revitalization in Northern Scandinavia and Finland. Uppsala University Library, Uppsala.
Klockare, Sigurd 1982: Norrbottniska språkstriden 1888-1958. – Finska språket i Tornedalen, Finska språket i Sverige (ed. Sigurd Klockare & Erling Wande). 40-73. Föreningen Norden & Kulturfonden för Sverige och Finland & Finn-Kirja, Stockholm
Lindgren, Anna-Riitta 1999: Pohjoiskalotin vähemmistökielet. Assimilaatiosta emansipaatioon? – Outamaalta tunturiin. Pohjoiset identiteetit ja mentaliteetit, osa 1 (toim. Marja Tuominen, Seija Tuulentie, Veli-Pekka Lehtola ja Mervi Autti). 159 - 174. Lapin yliopiston taiteiden tiedekunnan julkaisuja. Gummerus Kirjapaino Oy, Jyväskylä.
Lämsä, Taina 1991: Meän kieli. Suomen kieli Ruotsin Länsipohjassa. Pro gradu –työ. Oulun yliopiston suomen ja saamen kielen laitos, Oulu.
Slunga, Nils 1965: Staten och den finskspråkiga befolkningen i Norrbotten. Tornedalica 3, Luleå.
Winsa, Birger 1993: Meän kieli ja torniolaaksolaisitten kakskielisyys: täällä plandathaan sprookit. Virittäjä 1/1993.
Vaattovaara Johanna (tulossa): Paikallismurre alueellisen identiteetin rakentumisessa. Väitöskirjatyö. Suomen kielen laitos. Helsingin yliopisto.
Nettredaktor og vevskredder: Bente Imerslund, web (at) finsk.no eller benteime (at) online.no